Jag döpte min examenskollektion till Heathen Hearts – hedniska hjärtan. Processen från idéarbete till färdig kollektion tog tio sömnlösa veckor. Att det var hektiskt märks nu när jag börjat tappa håret, tydligen något man ofta gör tre månader efter en stressig period, jag googlade.
Jag hade, efter att ha pluggat och jobbat med modesign i fem år, börjat märka att jag ofta dras till det som lite vårdslöst kallas ”etnisk” design. Allt från det lustfyllda sätt som många stamfolk smyckar sina kroppar på, strukturer i bladverk, överflödet av snäckor, blommor, fjädrar i en huvudvonad, till färgval på textil och rytmen i grafiska mönster. Men jag insåg att det finns ett dilemma i designerns självutnämnda rätt att fritt inspireras av vad som helst. Det håller inte alltid. Avsändare och trovärdighet hänger ihop.
När Michael Kors plåtar safarichica, vita, européer utanför lerhyddor i Afrika till sin vår/sommarkollektion 2012, kan man som betraktare inte låta bli att skruva olustigt på sig. Det rimmar illa att utan eftertanke annektera någon annans arv och identitet. Det blir påtagligt ytligt. Ett exempel: Burberrys vår/sommarkollektion 2012 med tydliga afrikanska referenser gav, med tanke på Burberrys eget arv som brittiskt modehus, en kolonial bismak.
Kampanjbild från Michael Kors kollektion för v/s 2012, fotograferad av Mario Testino.
Men så slog det mig! För att (med trovärdighet) kunna utforska den här typen av formspråk behövde jag inte romantisera eller exotisera en etnisk grupp. Istället valde jag att gräva ur vårt eget svenska arv, som är rikt på samma typer av referenser, tro det eller ej.
Det här är ett utdrag ur den skissbok jag använde under projektet. Foton på medlemmar i Surmastammen och från projektet Eyes as Big as Plates, av fotograferna Riitta Ikonen och Karoline Hjorth, ett fantastiskt projekt med karaktärer från skandinaviska sagor och seder.
Vi har en lång historia av animism, tanken om en besjälad natur. Och på många sätt är det fortfarande en levande del av vår kultur. För mindre än hundra år sedan var den allmänna folktron att naturen hade själ och magiska väsen vaktade vattendrag, träd och ängar. Ännu idag dekorerar vi med björklöv när vi firar stora händelser i livet. Varför? Jo, förr trodde vi att genom att klä in oss själva, vårt hus, eller som idag: vår Toyota när vi tar studenten, kunde vi överföra den inneboende lyckan i naturen till oss själva. Som en kraftfull talisman. I arbetet med kollektionen slukade jag massvis av Elsa Beskow-böcker, läste om folksagor och tittade på nutida projekt sprunget ur samma tankar.
Illustration av Elsa Beskow.
Midsommar – en 1000-årig tradition där vi firar livets återkomst till naturen. Vi samlas i naturen för att dansa i grupp, dekorerar oss själva med blommor och berusar oss på snaps. Och visst tyder babyboomen i mars på en ökad sexuell aktivitet? Hedniskt så det förslår.
Det blev en väldigt gedigen research och emellanåt komplicerad inspiration. Men jag ville i slutändan ändå att man skulle kunna uppfatta kollektionens kärna bara genom att se den, utan all information. Människor är ju i första hand väldigt visuella varelser. Jag försökte koka ner målet till att förmedla känslan av något lustfyllt, organiskt, med vissa mörkare, råare inslag. Något som handlade om överflöd och dekoration – i motsats till vår långa designtradition av funktionell och minimalistisk design. Kollektionen skulle kunna beskrivas i en mening: en påminnelse av, och en hyllning till, den moderna människans primitiva instinkt att dekorera sig själv, med utgångspunkt i den svenska naturen.
(Du glömmer väl inte att rösta på mig i MUUSE x Vogue Talents Young Vision Award, där jag är i final med nyss nämnda kollektion? Lägg två sekunder av din dag på att rösta här och hjälp en Göteborgare att hamna i Italienska Vogue! Här kan du se kollektionen i sin helhet.)
Här kan du se alla Linas inlägg